– Dags att lyfta två frågor

Joakim Milder är konstnärlig ledare för vårt storband. Inför sitt fjärde år som konstnärlig ledare för Norrbotten Big Band tycker han att det har blivit dags att lyfta ett par, för honom angelägna, frågor:

– Varför är det viktigt att spela ny musik?
Musik har genom alla tider varit stadd i utveckling. Det finns musikskapare som vittnar om hur de motvilligt ryckts med i en utveckling som snarare tycks emanera inifrån musiken än som en konsekvens av deras egen tankeverksamhet. Allt det vi idag upplever som självklart och tilltalande har någon gång framstått som obegripligt och ofta oattraktivt.

storbandet måste tänja på de gränser som avskiljer det bekväma från det utmanande

Nytt är inte lika med bra, men jag upplever att Norrbotten Big Band som ensemble regelbundet måste tänja på de gränser som avskiljer det bekväma från det utmanande, och därigenom även locka med våra lyssnare på samma resa.

Belöningen blir känslan av att ha vidgats, att vi idag kan uppleva och uppskatta något som igår inte fanns inom räckhåll.

Vårt tonspråk blir rikare, får fler nyanser, och det öppnar sig nya möjligheter att kunna säga det som behöver bli sagt snarare än det vi är kapabla att säga. Vi fyller våra korta liv med mening.

– Varför är det viktigt att engagera musikskapare som inte är män?
Jazzmusiken och inte minst storbandsgrenen av jazzträdet var länge ytterst glest befolkat av det täcka könet. Detta förhållande förblev länge föga ifrågasatt, men de senaste decennierna har många engagerat sig i saken och det spekuleras friskt kring orsaker och lösningar på ett förhållande som knappast någon vill permanenta.

Det råder högst delade meningar kring huruvida man kan tala om ett manligt och ett kvinnligt sätt att skapa musik, och man bör nog inte göra alltför stor affär av saken. Om inga skillnader kan påvisas, är det fortfarande en etiskt mycket viktig fråga, men incitamentet att genomföra jämställdhet av konstnärliga skäl elimineras.

Utan att kunna definiera hur de är beskaffade, så tycker jag mig ofta ha upplevt skillnader, och jag upplever att dessa skillnader och den mångfald som finns inom räckhåll, är något oerhört välgörande.

Så, jag lutar åt att skillnader finns, och att vi måste ge dessa skillnader en möjlighet att ”befrukta” varandra när en rimligare balans uppnåtts.

När tre av våra första fyra huskompositörer är kvinnor (välkommen Outi!) och då kompositions-leverantörerna i vår hyllningsserie till stor del är kvinnor, så blir det uppenbart att Norrbotten Big Band arbetar aktivt med saken. Och inte primärt därför att bidragsgivare och det omgivande samhället granskar vårt agerande, utan därför att jag är övertygad om att musiken har mycket att vinna på en vettigare balans.

Överflödig, sägs presentationen ofta vara avseende somliga gestalter, men mer överflödig än i samband med vårt sextioårsfyllda hyllningsobjekt Nils Landgren kan en presentation knappast bli. Det ska bli oerhört spännande att på nära håll följa hur han tar sig an de sannolikt (på ett tilltalande vis) krävande kompositionerna. Kommer de att locka fram ytterligare sidor av en musikskapare som blivit själva definitionen av begreppet mångsidighet?

Ett projekt som ligger mig verkligt varmt om hjärtat är Norrbotten Big Bands kommande samarbete med Los Angeles-duon KNOWER, som mer utförligt beskrivs på annan plats. Ytterligt sällan i mitt tämligen långa liv har jag blivit så begeistrad över en ny musikalisk bekantskap! Jag blev helt enkelt omgående ett fan och kommer att be om autografer då de dyker upp i Luleå nästa höst."