Norrbotten Big Band

- Jag vill att detta ska bli en riktig hyllning till Beatles

”Another quirky winner”
The Guardian

“A fantastic demonstration of the positive power of culture. A complete triumph, and there’s even a singalong version of All You Need Is Love!”
London Jazz News

”This jazz project inspired by Beatles takes off!”
The Times

Det har redan blivit en succé i Tyskland och England och orsakat allsång på anrika klubben Ronnie Scotts i London för allra första gången enligt brittisk press. Nu kommer Beatleshyllningen med engelske pianisten och kompositören Django Bates på turné till oss i Norrbotten.
- Jag vill verkligen att detta ska bli en hyllning, så lik originalet som det går, när man gör det med ett storband.

- Jag sa ja direkt när jag fick frågan om att tolka Beatles musik från Sgt Pepper-plattan. Jag som alltid sagt att jag nog aldrig ska arrangera musik av Beatles. Kan ha haft att göra med att jag fick frågan  när jag satt på en pub ha ha ha! Nej, men jag reagerade instinktivt och inspirationen kickade igång där och då.
Så berättar engelske pianisten och kompositören Django Bates om produktionen som snart ska på turné i Norrbotten och med oss i Norrbotten Big Band (sedan vidare till Finland och Danmark).

Jag fick min första Beatles-skiva när jag var liten grabb och sprang hem efter skolan för att lyssna på den

- Jag fick min första Beatles-skiva när jag var liten grabb, det var Abbey Road, och jag sprang hem från skolan varje dag för att lyssna på den och spela på det trumset jag gjort av kartonger. Plattan Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band köpte jag till min syster som fyllde 18 år (tror det var 1976 eller så) och till min stora besvikelse fick jag bara höra den genom dörren till hennes rum där hon lyssnade på den på hög volym - musiken kändes då, som nu, galen och härlig!

- Om jag någonsin skulle "arra" musik från ett Beatles album skulle Sgt Pepper vara det bästa valet för mig. Det påminner mig om min egen msuikaliska resa; jag har aldrig velat bli placerad i ett fack rent stilistiskt så därför använder jag ofta två olika band på mina album. På så vis blir det naturligt en ändring i tempo och känsla i min musik. Band spelar helt enkelt olika! Jag har arbetat med cirkusmusik ganska mycket och dess resonanter påminner om musiken på Sgt Pepper men har också mer gripande partier, den blir aldrig oseriös.

Django Bates fick Beatles musik till sig vid tidig ålder.

- Jag började lyssna på Sgt- skivan igen efter att ha fått frågan att arrangera låtarna för storband och då började jag också fundera allvarligt på hur jag skulle närma mig den här berömda musiken. Jag lyssnade i hörlura, och slowmotion ibland, för att höra djupet och experimentlustan de hade när de spelade in originalen.
Jag bestämde mig för att sångerna och texterna skulle behålla exakt samma rytm och struktur - men att allt annat kunde ändras. Min idé och känsla från första början var att vi verkligen ska fira den här musiken - att göra den till en riktig hyllning. Jag kände att jag verkligen ville omfamna Beatles original.

Eftersom Django Bates många gånger tidigare arbetat med storband och då speciellt Frankfurt Radio Big Band var han mycket självsäker när han kom till första repetitionsdagen inför Tysklands-konserterna.

- Jag har ju gjort flera olika projekt med många olika storband och Frankfurt Radio Big Band är ju otroligt flexibelt så - inga problem tänkte jag. MEN ... när vi börjde repa blev det en utmaning för oss alla. Jag ville ju ta fram känslan av en hyllning där man kunde identifiera sig med sång och bakgrundskör, trummorna ja, man skulle höra Paul McCartneys bas. Att göra Beatles musik med storband erbjöd plötsligt myriader av möjligheter, vilket ju gav glädje till mitt arbete men som också gjorde att jag var tvungen att välja vad vi egentligen skulle göra. 

Tillbaka till stunden på puben när Django Bates fick frågan om att arra Beatles musik för storband.
- När jag satt på puben och jag fick frågan gick jag snabbt igenom låtarna i huvudet. When I'm 64 blev ett problem - har aldrig fattat den låten men när jag nu lyssnat på den mycket och spelat den så är den så vacker och omhändertagande. Det är otroligt att Paul McCartney var runt 23 år och skrev med en 64-årings syn på kärlek och livet. Smart och charmigt - en riktigt kärlekssång. Det gav mig idén att släppa loss mig själv och alla klarinetter!

Konserten som presenterar alla låtar (och säkert ett och annat extranummer signerat Beatles) innehåller samtliga låtar, kända som lite mer sällsynta, från albumet Sgt Peppers Lonely Hearts Club.

- Albumet Sgt Pepper ... är mycket speciellt, det representerar en tid med "riktiga" band som utvecklade ett eget språk. Ett album kunde vara en galen resa utan att vara kommersiellt, utan någon som helst intention att vara kommersiellt. Snarare ett experimentellt äventyr! Händer inte ofta idag.
- Jag tänkte att om inte annat så blir det roligt för publiken att se och höra all musik från denna 50-års jubilerande skiva.Beatles själv har vad jag känner till aldrig spelat alla låtarna inför publik. Kanske har något coverband gjort det någonstans någon gång. Men nu gör vi det - välkomna!

_____________________________________________________________________________________________________

Många minns exakt var de befann sig när de för allra första gången hörde Beatles Sgt. Pepper´s Lonely Hearts Club Band spelas. Så starkt var intrycket. Året var 1967 och ett skivsläpp av Beatles fick västvärldens ungdomar att stanna upp. Det hade tagit 129 dagar att spela in albumet, en ovanligt lång tid enligt dåtidens mått. Rykten hade snurrat och skivan var mytomspunnen redan när den kom ut och skulle med tiden komma att säljas i miljontals exemplar. Allt på plattan analyserades; texterna, den musikaliska variationen och inte minst skivkonvolutet med sitt kända persongalleri och sin rika symbolvärld.

Omslag av LP-skivan Sgt. Peppers Lonely Hearts ClubNu har det gått femtio år sedan releasen och under året kommer vi förmodligen att få höra både nya tolkningar och hyllningar till denna musikaliska milstolpe. En av dem som nu ger sig i kast med Sgt. Pepper är Django Bates, en av förgrundsgestalterna i den brittiska jazzrenässansen som tog fart i slutet av 1980-talet. En multiinstrumentalist och kompositör som ”rör sig mellan olika genrer lika egensinnigt som en ekorre hoppar bland skogens grenar”, som en recensent skrev efter hans framträdande tillsammans med Norrbotten Big Band på Kulturens hus 2013. Den gången kom Django Bates till Norrbotten med en hyllning till Charlie Parker och nykomponerade The Study of Touch i bagaget. Samarbetet med storbandet blev mycket lyckat med konserter bland annat under anrika The Proms på Royal Albert Hall i London och på den internationella jazzfestivalen i Gateshead.

Det är med spänning vi ser fram emot resultatet av Bates möte med Beatles klassiker – genredefinitioner har aldrig hindrat honom.

Medverkande:
Django Bates, keyboard och sång
Peter Bruun, trummor och sång
Martin Dahl, sång och gitarr
Jonas Westergaard, elbas och sång
Stuart Hall, gitarr, violin och diverse stråkinstrument
Robert Paul Luft, gitarr