Musikernas minnen och förhoppningar för de kommande 10 åren

Några har varit med från starten 2007, andra har funnit sin plats i ensemblen ganska nyligen. Här delar Norrbotten NEO musikerna med sig av sitt bästa minne så här långt, och vad man önskar för ensemblen i framtiden.

 

– Alla började spela Abba-låtar

"Mitt bästa minne är samarbetena med alla våra fantastiska tonsättare med sina stora visioner. En gång när vi arbetade med amerikanskan Chaya Czernowin ville hon åt ett alldeles särskilt envist skorrande skrapljud i stråkinstrumenten. Vi ägnade säkert två dagar att försöka hitta precis rätt, och när det äntligen infann sig utropade hon: Beautiful! En annan gång lyckades en tonsättarelev på Gotland få in hela sitt hemlands historia med gregoriansk munksång, dans, våld, revolution och fiesta i ett 5-minuters stycke. Det var också roligt en gång i Tromsö då två ryska musikstuderande skulle spela underhållningsmusik på en reception dit Norrbotten NEO var bjudna. Vi tittade på varandra, alla halade upp instrumenten och började lira Abba-låtar tillsammans. I framtiden hoppas jag att Norrbotten NEO är ett självklart namn på Europas scener för nutida musik, och att vår egen festival New Directions får utvecklas till en viktig mötesplats för musiker och tonsättare. Jag skulle också vilja beställa ett specialskrivet verk för att framföra nere i gruvan i Kiruna. Att få ge en galen Stockhausenkonsert på Storforsens friluftsscen vore också något speciellt!"

Sara Hammarström, flöjter

 

– Atmosfären av en rockkonsert inramade operaföreställningen

"Mitt bästa minne är, förutom när Kjell Englund erbjöd mig jobbet i Norrbotten NEO, konserten i Warszawa med kammaroperan A Laugh to Cry. Föreställningen sattes upp i en stor, gammal industrilokal, i vad som kändes som en av Warszawas smått nedgångna och folktomma förorter, men strax innan konsertstart ringlade sig kön lång. Verkstadshallen fylldes av en övervägande ung publik, något vi inte är vana vid. Atmosfären under konserten kan närmast beskrivas som den under en rockkonsert på Globen, och efter konserten såldes förfriskningar så entréhallen fick i stället atmosfären av en nattklubb. Sannerligen en mäktig känsla! För framtiden önskar jag att vi kan stärka vår position som en av Sveriges främsta ensembler för nutida konstmusik, kan erbjuda än mer intressanta program till de stora internationella festivalerna, har spelat både i Royal Albert Hall (London) och Carnegie Hall (New York) och har turnerat både i Asien och i Sydamerika."

Daniel Saur, slagverk

 

– Barnen började spontandansa till Bach

"Mitt bästa minne är när vi gjorde skolföreställningen Tage Taktlös och barnen började spontandansa till finalmusiken av Bach. Ett minne är också när professor och dirigent Petter Sundkvist berättade att ensemblen skulle bildas och undrade om jag hade förslag på en duktig pianist med erfarenhet av nutida musik, som också kunde traktera en cembalo. Jag svarade att det blir nog svårt att hitta. Petters replik ”vi tänkte på dig” glömmer jag aldrig. I framtiden hoppas jag på fler internationella tonsättarsamarbeten. Några drömnamn är Unsuk Chin, Tristan Murail, Salvatore Sciarrino och Thomas Adès. Och tänk att en dag spela för ett fullsatt Studio Acusticum i Piteå."

Mårten Landström, piano

 

 

– Att spela inför henne kändes magiskt

”Mitt bästa minne är från vår egen festival New Directions 2013 då vi porträtterade finska tonsättaren Kaija Saariaho. Jag spelade ett solostycke tillsammans med elektronik skrivet av Kaija och hon satt i publiken, det kändes magiskt. Senare samma år fick hon Polarpriset. I samband med galan på Konserthuset i Stockholm fick vi äran att porträttera hennes kammarmusik tillsammans med cellisten Anssi Karttunen, som för mig länge varit en stor förebild inom den nutida musiken. De kommande tio åren hoppas jag vi gör en sommaropera på någon av Norrbottens naturscener. Ett årsprogram som kan delas ut och ligga på var mans soffbord är också en lockande tanke.”  

Kim Hellgren, viola

 

– Inspelningen av Anders Eliassons musik kommer jag minnas

"Mitt bästa minne är egentligen två. Skivinspelningen förra året av Anders Eliassons kompositioner (en tonsättare jag värderar mycket), och konserten med Schönbergs Kammarsymfoni samt verk av Klas Torstensson. Vision för de kommande tio åren vore att göra det möjligt att få en större publik, med tanke på vilken fantastisk professionell och engagerad ensemble Norrbotten NEO är."

Elemér Lavotha, cello

 

– Det var en fantastisk känsla när vi blev Ensemble in Residence i Stockholms Konserthus

”Jag har flera fantastiska minnen med Norrbotten NEO. Ett av dem var 2013 då vi blev utsedda till Ensemble in Residence på Konserthuset i Stockholm. Första konserten där var i samband med att Kaija Saariaho mottog Polarpriset och vi gjorde en porträttkonsert med hennes musik. Jag gjorde hennes solostycke Duft och hade ett fint möte med henne innan konserten där vi jobbade med stycket. Sen var Grünewaldssalen fullsatt vid konserten och stämningen på topp. Ett fint minne är också när vi fick träffa amerikanska tonsättaren Steve Reich och spela hans musik i hans närvaro vid konserter i Stockholm och Malmö. Jag är även väldigt nöjd med dubbel-CD:n vi gjorde med hans musik. För de kommande tio åren hoppas jag att vi blir fler medlemmar. Från början var det meningen att vi ska vara nio musiker, jag hoppas det blir möjligt en dag.”

Robert Ek, karinett

 – Det var fantastiskt att få musicera tillsammans

”Mitt bästa minne kring ensemblen är min första konsert med Norrbotten NEO, för två år sedan. Det var fantastiskt att få träffa musikerna och få musicera med dem. Kände mig direkt hemma i denna ensemble. Inför framtiden hoppas jag på fler spelningar på internationella arenor och att samarbeta mer med andra etablerade ensembler inom ny musik. Att nå ut till fler.”  

Brusk Zanganeh, violin