Norrbotten NEO

Streetpoesi och musik som känns i hjärtat när vi spelar på Festspelen i Piteå!

Streetpoesi och musik som berör är temat när vi ger två konserter under Festspelen i Piteå. Vi gästas av poeten och musikern Daniel Boyacioglu i Acusticum och så spelar vi klassiker som exempelvis Gavin Bryars Jesus Blood – passar bra i Piteå Kyrka.

Festspelen i Piteå har blivit en kär tradition med konserter av alla de slag. Vi är med i år och spelar musik vid två tillfällen den 16 och 17 juni.

I vår första konsert fredagen den 16 juni kl 21.30 i Black Box i Studio Acusticum plockar vi fram favoriter i form av en marimbakonsert i miniformat skriven av vår slagverkare Daniel Saur som låtit sig inspireras av oväder i Mexiko i sin Pocket size marimba concerto. Det blir också nutida musik som ”rockar loss” i form av tonsättaren Anders Linds verk Voltage Controlled Ensemble. En riktig klassiker, Wolfgang is dancing av värmländske tonsättaren Albert Schnelzer, vars musik framförs flitigt i Sverige som internationellt står också på programmet.

 

Och sist men inte minst; ett sprakande och nyskapande möte mellan musikerna och den omåttligt populäre streetpoesins stora namn Daniel Boyacioglu. Tonsättaren Johan Ramström har skrivit musik som kretsar kring några av Daniels dikter. Dikter som Daniel själv ska sjunga, läsa, framföra på sitt alldeles egna sätt. 

 

I vår andra konsert lördagen den 17 juni kl 21.30 i Piteå Stadsyrka ligger fokus på musik som när den framförs känns lite extra mycket i hjärtat.

Här bjuds på ett klassiskt orgelverk av J S Bach som ingår i Wohltemperiertes Klavier, Bok 1, nämligen Preludium och Fuga i ciss moll i arrangemang av Peter Maxwell Davies.

Mårten Landström, pianist i Norrbotten NEO berättar:

Preludiet och fugan i ciss moll är ett par av de 48 preludierna och fugorna som utgör Das Wohltemperiertes Klavier, "det vältempererade klaveret".

Bach blev så nöjd när man - genom att stämma cembalon på ett nytt sätt, kunde spela i alla tonarter utan att vissa av dem blev falska – att han skrev detta mastodontverk, två böcker av preludier och fugor i alla dur- och molltonarter. 

Den brittiske tonsättaren Peter Maxwell Davies (1934-2016) har här gjort ett raffinerat arrangemang för moderna instrument av det klagande, ödesmättade preludiet och fugan i ciss moll ur första boken. Temat i fugan, som är skriven i fem stämmor, består av enbart fyra toner. Dessa fyra toner skulle lika gärna kunna vara ihopsatta av en tonsättare från vår egen tid - det är som att tonaliteten hänger i luften. Ju fler stämmor som tillkommer, en efter en, desto mer börjar det bottna och harmoniken tydliggörs. Stämningen är dyster, men på slutet ljusnar det i alla fall och resan avslutas i ett hoppfullt durackord. 

Musik som kniper i hjärteroten är även en perfekt beskrivning för engelske tonsättaren Gavin Bryars klassiker Jesus’ blood never failed me yet från 1971 som kom att få en gripande historia.

Bryars berättar: ”Jag och en vän spelade in en dokumentär om livet i några ruffa kvarter i London, och när vi filmade hände det att folket som levde på gatan brast ut i sång. Några sjöng sin egen version av ett operastycke, andra nynnade sentimentala ballader. Men det fanns en hemlös man där som sjöng samma hymn om och om igen, nämligen Jesus blood … Jag gjorde en inspelning av hans röst och lade på stråk och brass och rika harmonier i en loop för att använda i dokumentären. En dag när jag jobbade med just denna musik lämnade jag på loopen för att gå och ta mig en kopp kaffe och upptäckte till min stora förvåning, att stämningen på kontoret där jag arbetade och mina kollegor var som förbytta. Det rådde förstämning i denna annars så stojiga miljö, folk rörde sig sävligt och några satt med tårarna rinnande längs kinderna. Och då hörde jag plötsligt min loop, musiken med den hemlöses sång, och blev lika berörd själv.

Jag ville att han snarast skulle få höra vad han (omedvetet) och jag skapat men tyvärr hittades han död innan jag hann spela upp detta för honom. Jag ser verket som ett vältaligt vittnesmål för hans liv – en man som inte hade något men som tyckte han hade allt och en väldigt stor optimism! ”

Artisten Tom Waits lade 1993 på sin egen sång till detta verk som idag är en klassiker och som spelas ofta på begravningar i Storbritannien.

Jesus’ blood kan menas ha två betydelser; som Kristi blod eller som en flaska rött vin.

Sångtext:

Jesus' blood never failed me yet
Never failed me yet
Jesus' blood never failed me yet
There's one thing I know
For he loves me so
Jesus' blood never failed me
Never failed me yet
Never failed me yet
One thing I know
For he loves me so
Jesus' blood never failed me yet

Sagt om oss nu senast:

Vi är aktuella med skivan 4 X Anders Eliasson där vi presenterar musik av musikängeln Anders Eliassson (BIS). vi är så glada och stolta att den mottagits väl!

”Genomgående avnjuter man utföranden på mycket hög nivå. En av vårens viktiga skivor."
Svenska Dagbladet

"Här finns inte ett spår av effektsökeri, bara vacker musik ..."
Tidningen Vi

"Genomgående avnjuter man utföranden på mycket hög nivå."
Lars Hedblad/SvD