Norrbotten NEO

Lost Jugglery


Solist
: Monica Danielsson

Program i Tallin under ISCM:

Wolfgang Rihm: Über die Linie VI
Isabel Urrutia: MadUren Malkoak (MadU’s tears)
Mirjam Tally: The Turn
Konstantinos Tsougras: Monograms
Mikael Edlund: Lost Jugglery 

PROGRAM I NORRBOTTEN:
Jan W Morthenson:
Frühlingslied
Wolfgang Rihm
: Über die Linie 
Isabel Urrutia: MadUren Malkoak (MadU’s tears)
Kaija Saariaho: Cendres
Mikael Edlund: Lost Jugglery

Mikael Edlund startade sin karriär som rock- och jazzmusiker på 1960-talet. Men han ville mer och studerade komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Ingvar Lidholm och Arne Mellnäs. Samtidig reagerade han mot den tidens akademiska modernism, vilket tog sig uttryck i det instrumentala teaterstycket The Lost Jugglery (”Det förlorade gyckelspelet”) där vi får höra prisade Monica Danielson från Göteborg som sångsolist.

Och det finns i hans musik en stark längtan att beröra. ”Mycket av den nya musiken är enbart intellektuell lek, jag vill komponera för hjärtat, eller kanske snarare för magen”, har han sagt i en intervju. Han är också känd för att komponera mycket långsamt, vilket märks i hans sparsmakat personliga stil där varje musikalisk detalj är exakt och subtilt utmejslad. 

Internationellt uppmärksammad är i högsta grad också Kaija Saariaho. Hennes intellektuellt skarpa och samtidigt storslaget klangrika musik har en närhet till modernismen, likafullt bär många av hennes melodiskt komplexa och uttrycksfullt målande stycken på en sällsam skönhet som gör henne unik i det moderna klassiska musiklivet. Hon räknas som en av vår tids allra främsta tonsättare och tilldelades 2013 Polarpriset. Vid den här konserten får vi höra hennes högintensivt vibrerande Cendres där hon hämtat materialet från sin egen dubbelkonsert …à la fumée för altflöjt, cello och orkester.

Jan W. Morthenson är en stark profil i det svenska musiklivet. Vid sidan av sin verksamhet som tonsättare är han författare, konstnär och stridbar debattör. Han har alltid varit främmande för alla typer av konformism och hans kamp har varit för den fria konstnärens position i vårt kulturliv. Fragmentariska förlopp och suggestiva klanger återkommer ofta i hans musik, som i den lika vackra som explosiva Frühlingslied till en text av Heinrich Heine.

Konserten inleds med sparsmakade och lågmälda Über die Linie av en av Europas mest betydande och produktiva kompositörer, Wolfgang Rihm. Med varje nytt vill han överraska både sin publik och sig själv. 

Fortsätter med Isabel Urrutia MadUren Malkoak, The first movement is a slow one, where the voice has the leading role. The voice plays the role of a mother who is singing to her son. The role of the ensemble is to accompany to the singer and help her expressing different feelings: love, worry…

In the second movement the voice has to represent two different characters: a mother and her son, which are speaking between them. To differentiate them, the mezzosoprano has to sing with a “white voice”, imitating a child and with the voice used in the first movement to play the mother’s role. To help distinguishing the two characters, the composer uses different registers and different syllables. Now, the ensemble has a more active role, sometimes doing imitations for the voice, sometimes without her, in a full of virtuosity writing.

The text used in all the score is written in a language which is invented by the composer.

The Turn är skriven för Norrbotten NEO. Titeln kommer från Thomas Fitzsimmons dikt med samma namn. Det fria, orytmiska flödet av musikaliska texturer når en vändpunkt, där olika element kommer samman i ett kort ögonblick och sedan faller ihop med enskilda rytmiska mönster.

The Turn
Blood of autumn stains the trees
crisping leaves
white fi gures weave
bright silks of silence
binding seed
into a wheel of seasons
rimmed in
gold
Leaf is
luminescent
Bushes burn
but no voice speaks”
(Utdrag ur Thomas Fitzsimmons dikt The Turn)
– Mirjam Tally

The structural material of the work is three musical monograms, i.e. three pitch class cells that were formed by the correlation of selected letters from the names of the "Trio Inlirion" (that commissioned the work and made its first performance) to musical pitches. These monograms produce not only the harmonic and melodic material of the work, but also the element of diversification of musical expression. The form of the piece unfolds as a musical narration, comprising the presentation of the three symbolic "persons", the consecutive development of their characteristics, and their valediction, with each part of this narration having a different character (contemplative, motoristic, lyrical) and musical texture.