Norrbottens Kammarorkester

- Jag tar för mig under konserterna!

Dirigent: Petter Sundkvist
Solist: Brusk Zanganeh, violin

Program

Britta Byström: Persuasion
Camille Saint-Saëns: Introduction et Rondo Capriccioso i a-moll, op.28
Camille Saint-Saëns: Havanaise i E-dur, op.83
Franz Schreker: Valse lente
Francis Poulenc: Sinfonietta

Att undervisa barn och studenter i Kurdistan i violin är en av hans viktigaste uppgifter som musiker. Att spela för publiken i Norrbotten en annan. Möt Brusk Zanganeh!

– Det är alltid kul att träffa ungdomar, att få inspirera dem och höra deras tankar, säger Brusk Zanganeh när vi träffar honom efter en workshop på Luleå Kulturskola.
– De unga musikerna ville också prata om det faktum att jag började med folkmusik och improvisation och ganska sent bestämde mig för att bli klassisk musiker. Det är inte så jättevanligt kanske …

I begynnelsen, då han var runt två år och intresset allra först väcktes plinkade Brusk Zanganeh mer än gärna på den kurdiska sazen (ett instrument med två till sju strängar som spelas med plektrum eller fingrar) som fanns i hemmet. Men det var på kommunala musikskolan som han lärde sig behärska violinen.
– Jag började spela när jag var 7 år gammal. Mina första lektioner fick jag på kommunala musikskolan i Göteborg. Jag spelade mest folkmusik och improvisation tills jag var sådär 16–17 år gammal. Men sedan tog jag klassisk musik på allvar när jag under min gymnasietid träffade två väldigt speciella lärare, László Szirányi och Ellen Birgithe Nielsen Vecchi, som lyckades övertala mig att söka till musikhögskolan.

Åren som följt efter studietiden har bjudit på många uppdrag med en högst varierad publik, inte bara i Sverige. Under 2018 gav han olika konserter i Frankrike, Schweiz, Italien och Armenien. Det är dock ett annat land som lockar honom tillbaka gång på gång.

– Jag har under några års tid återkommande blivit inbjuden att undervisa barn och studenter i turkiska Kurdistan i staden Diyarbakir. Där finns nästan inga musiklärare tyvärr. Jag blir inbjuden några gånger per år och tar då med mig några musikervänner från Europa. Då undervisar vi masterclasses och ger workshops under 5 dagar. Och så passar vi på att ge konserter också.
– Att möte och få undervisa de här ungdomarna Diyarbakir är en av de viktigaste sakerna som jag gör utanför mitt jobb på Norrbottensmusiken. Att ge kurdiska ungdomar tillgång till undervisning är så viktigt. Senast jag var där tog jag med mig en ung musiker, en kvinna, Nataša Grujić, för jag tycker det är viktigt att visa på förebilder av alla sorter.
– Jag har ett fint minne därifrån, från en konsert som jag spelade för några år sedan och som säkert var startskottet till det samarbete jag har med staden nu. Då bestod publiken bestod av människor mellan 10 och 90 år som aldrig hade hört klassisk musik tidigare. Det var en väldigt speciell känsla att få spela för dem och det var fullsatt i lokalen. Man kände av att folk verkligen lyssnade och att musiken blev mottagen med nyfikenhet.

Om vi återkommer till detta med att börja spela folkmusik och att improvisera, har det några fördelar?
– Jag tror att man lär sig vara mer aktiv och kreativ i stunden. Jag har känt mig bekväm att ta för mig under konsertsituationen när jag spelar klassiska konserter. Men jag inspireras även av klassiska musiker som exempelvis Nils Erik Sparf. Han har just denna flexibilitet. Sparf kommer upp till nästa kammarorkester-produktion i april – då kan publiken i Norrbotten uppleva honom.

En privat spelning för en kunglighet måste vi också få dela med oss av (reds anm.).
– Ja det är ett fint musikaliskt minne har jag från Italien där jag och mina kollegor från studietiden i Schweiz blev inbjudna att spela i italienska Toscana för en för oss hemlig gäst. Det visade sig vara prinsessan Beatrix (abdikerad drottning) av Nederländerna. Vi gav en privat konsert för henne, jag var solist. Prinsessan visade sig vara väldigt musikintresserad och hon sa att konserten, som ägde rum på en liten innergård utomhus, var fantastisk.

 

Om programmet:

I detta franskdoftande program får vi möta vår konsertmästare, violinisten Brusk Zanganeh som solist. Hans violin får glänsa i två av Camille Saint-Saëns allra vackraste och mest virtuosa stycken. Populära Rondo Capriccioso har Brusk Zanganeh inte framfört sedan sin studietid för 16 år sedan. Havanaise känner han till sedan länge, men har inte spelat verket tidigare.

– Båda är fantastiska stycken som jag är uppvuxen med. Rondo Capriccioso spelas av alla stora violinister i världen. Havanaise är lika fin och virtuos och tillhör också den klassiska standardrepertoaren. Jag ser fram emot det här! säger Brusk Zanganeh.

Titeln Havanaise syftar på Kubas huvudstad Havanna som gett namn åt dansen habanera, vars rytm kompositionen bygger på.

För dirigenten Petter Sundkvist finns också utmaningar, inte minst i inledningens Persuasion (Övertalning). Britta Byström från Sundsvall fick i uppdrag att skriva ett tävlingsbidrag för svenska dirigentpriset 2004 och stycket kom att bli så komplicerat upplagt att det blev utslagsgivande för de tävlande.

Valse lente (Den långsamma valsen) för liten orkester skrevs 1908 av Franz Schreker, men uruppfördes inte förrän 1984.
Finalen på det innehållsrika konsertprogrammet är även det dansant med Poulencs Sinfonietta, vars olika teman avslutas i glädje.

– Poulencs musik är jag mycket förtjust i. Han bröt aldrig med traditionen i den klassiska och romantiska konstmusiken, vilket med nödvändighet skedde i Tyskland efter nazisternas fall, säger Petter Sundkvist och tillägger att han tycker mycket om programmets franska touche där ju även Saint-Saëns ingår.