Britta Virves började komponera till Bobo Stenson i augusti. Hon hade tänkt sig ett tungt sväng, men landade i något mer romantiskt.
Britta Virves, född 1991, är jazzpianist från Estland, numera boende i Stockholm. Hon studerade vid Tallinns musikakademi, var utbytesstudent i Danmark, och till sist gick hon en treårig utbildning vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm.
– Tack vare en stor jazzgitarrist och lärare vid namn Tiit Paulus, blev jag kär i jazzmusik vid 15 års ålder, berättar hon.
När hon fick frågan om att skriva något till Bobo Stenson blev hon överraskad och lycklig, men samtidigt lite nervös. Hon har tidigare bara skrivit ett enda storbandsarrangemang och det var som skoluppgift. Hon har inte heller vuxit upp med Bobo Stensons musik, utan har börjat lyssna på honom först på senare år.
– Jag tyckte att de tog en stor risk, men kände att det var en möjlighet jag inte kunde tacka nej till. Jag hade inte skrivit ny musik på ett tag, så jag sökte desperat efter inspiration.
Hon ville skriva något annorlunda, i en stil eller på ett sätt som hon inte hade hört Bobo Stenson spela tidigare.
– Så istället för att lyssna igenom alla Bobos skivor, dök jag ner i klassisk storbandsmusik. Efter ett tag hade jag Bob Brookmeyer och Martin Sjöstedts kompositioner på repeat, varvat med McCoy Tyner.
Tanken på att skriva för Norrbotten Big band och Bobo Stenson var både utmanande och spännande. Hon tog långa promenader i Ulriksdals slottspark och satt vid sitt piano i dagar.
När hon till slut var klar lät hon två olika personer lyssna på arrangemanget.
– En av dem beskrev åtminstone en del av det som ”romantisk fusion”, vilket jag gissar är ganska exakt vad det är. Och det är ju märkligt med tanke på jag ville att det skulle bli ett tungt McCoy swing, säger hon leende.
Verket har hon kallat August Waltz eftersom hon skrev det i augusti och det går i tre fjärdedelstakt. Själv ska hon boka ett bord för två när turnén kommer till Fasching i Stockholm.