Tona till svart. Det är den enda anvisningen ljussättaren behöver inför framförandet av den österrikiske tonsättaren Georg Friedrich Haas verk Solstices (Solstånd). Det 75 minuter långa stycket framförs nämligen i totalt mörker, både på scenen och i salongen.
Förstärkta av mörkret som stänger den övriga världen ute bjuds vi på intagande musik med långa ackord och sublima klanger, upplandat med kontraster i form av rörliga och livfulla effekter som skapar stämningar och bilder. Kort sagt – en upplevelse, både musikaliskt, men faktiskt också visuellt.
I verket, som lämpligt nog uruppfördes på Nordens hus i Reykjavik under festivalen Dark Music Days 2019, hör vi tio musiker inklusive en omstämd flygel framföra musik som utvecklas till en berättelse, personlig för var och en som lyssnar. Haas, vars musik ständigt lockar nya lyssnare över hela världen, har sina musikaliska rötter i en europeisk tradition men är också starkt influerad av amerikanska tonsättare som Charles Ives och John Cage. Dessutom har han ett särskilt öra för en musikalisk mystik som tar sig uttryck i toner, klanger och stämningar som öppnar sinnet och känsligheten hos åhörarna. Den värld han själv framkallar i Solstices handlar om den känsla han som barn hade under uppväxten i de alprika trakterna i västra Österrike. För honom präglades inte atmosfären där av de natursköna omgivningarna – han kände sig snarare instängd mellan de smala bergspassen och upplevde de mäktiga bergen som ett hot. Lindringen fann han i musiken och om Solstices säger han att ”gradvis kommer ljuset åter, och ju klarare ljus, desto mjukare musik”.
Självklart är det en utmaning för musiker att framföra Georg Friedrich Haas musikstycke i totalt mörker – inte minst för slagverkaren som måste röra sig bland sina instrument på scenen. Men för Haas är mörkret ingen gimmick eller något lustigt påhitt. För honom handlar det om att förstärka koncentrationen och lyssnandet, både hos musiker och publiken. Att utestänga det visuella för att öppna för en annan slags känslighet och ge oss möjligheter att med musikens hjälp framkalla våra egna stämningar och inre bilder.
Besättning
Molly Påhlsson, flöjter
Robert Ek, klarinetter
Jonas Larsson, slagverk
Mårten Landström, piano
Ivo Nilsson, trombon
Pétur Jónasson, gitarr
Brusk Zanganeh, violin
Mina Fred, viola
Nikolay Shugaev, cello
Martin Wingate, kontrabas