Det har gått åt 200 meter nät, ett stort antal aluminiumstänger och några månades arbete. Och en biltur på sisådär 1 200 kilometer från Göteborg till Piteå. Scenografin i vår kyrkoopera är något att falla handlöst för!
– Vi påbörjade arbetet i maj, jag och Peter Isaksson som är konstruktör, berättar
scenografen och ljussättaren Fredrik Glahns. När konstruktionen blev för stor för att rymmas i verkstaden på Orust fick vi flytta ut på gården för att kunna arbeta på höjden, vilket väckte viss nyfikenhet från grannar och förbipasserande.
Glahns, som är ljussättare från början har mer och mer sadlat om till rollen som scenograf och gör här sitt 7:e samarbete med regissör Mira Bartov.
– Jag alltid arbetat med visuell konst. Min första mentor var ljussättare och därför blev ljuset min ingång i scenkonsten. Men ju mer jag arbetar desto mer sammansmälter de olika uttrycken för mig. Ljus, material, färg och form är olika beståndsdelar och det är först när de förenas som magin uppstår. Att ljussätta sin egen scenografi gör att tanken om ljuset får närvara i alla beslut, från materialval till färdig rumsgestaltning.
När jag fick jag frågan av Mira om Under en kvinnas hjärta, som är ett nyskrivet material och kräver ett intuitivt arbete, sa jag förstås ja. Miras och mitt samarbete är i grunden alltid intuitivt och att få möjligheten att göra detta verk tillsammans var självklart. Och jag har en förkärlek till Norrland, jag har turnerat mycket i regionen och kommer hit och vandrar så ofta jag kan. Det finns något väldigt dystopiskt och vackert i naturen här som jag trivs i.
Hur kom idén om en hand på hög höjd?
– Utifrån att operan inte skall framföras i ett teaterrum utan i kyrkor. Vad gör man med ett rum som redan berättar så mycket? Vi besökte kyrkor här i länet och i en av dem stod byggställningar. Bilden en arbetsplats i kyrkorummet gav ett tidsperspektiv och kändes samtidigt självklar i rummet. Där någonstans började det.
Detta något visade sig få en djupare innebörd för Glahns.
– Vi har nog alla en strävan efter att skapa någonting som är större än oss själva. Som att ge liv till en ny människa. Eller till ett konstverk. Att lämna någonting efter sig är något som Under en kvinnas hjärta handlar om för mig. Människans oändliga strävan efter att rättfärdiga sin lilla existens i den stora världen.
Efter att ha studerat röntgenbilder av händer, gjort ett första försök i trä, inhandlat 200 meter nät och många meter aluminiumstänger började bygget.
– Bygget av scenografin har också varit en intuitiv process. Efter ett tag får man släppa ritningarna och börja skulptera. Och sen gungbrädan… Kanske är den en tidsmarkör? Eller något annat?
Arbete på hög höjd för sångarna blir det med Fredrik Glahns och Peter Isakssons scenografi.
Scenen är en gungbräda i fronten.
.