Svensk-schweiziska sopranen Elisabeth Meyer är uppvuxen i Luzern, utbildad i Stockholm, Amsterdam och Zürich och har hela Europa som arbetsfält. I Piteå Kammaroperas föreställning Kärleksmaskinen möter vi henne i rollen som Manda, en kvinna mitt i karriären, som får ett sensationellt erbjudande i form av en specialdesignad partner som går att programmera utifrån hennes önskningar och behov.
Hur är det att sjunga rollen som Manda?
– Kul! Manda är en väldigt krävande roll, tror det är den längsta jag sjungit. Kärleksmaskinen är 90 minuter, jag har varit med i längre operor än så, men jag är med i alla av operans arton scener. Jag går aldrig av scen, förutom fyra sekunder tror jag det är! Men det är egentligen mest skådespelarmässigt krävande, det är så många vändningar, snabba scenbyten. Hjärnkapaciteten får gå på högvarv!
Elisabeth Meyer och Joa Helgesson från repetitionerna av Kärleksmaskinen
Vad är unikt med den här operan jämfört med andra som du jobbat med?
– Det är en rapp dialog, nästan känslan av talteater. Jag tror att man kan komma att glömma att det är opera och musik, utan att det istället blir en fin förhöjning och ingår i historien.
Kärleksmaskinen är ingen grekisk mytologi utan mer som en filmisk thriller
Hur kommer det sig att du blev operasångare?
– Det har jag hemifrån, mina föräldrar är barockmusiker, orkestermusiker och dirigent, och det har alltid funnits musik i mitt hem. Det var ett tydligt val att göra nått med musik, men absolut inte samma som dem! Det var en sånglärare hemma i Schweiz som tog med mig till operan. Jag fick vara med bakom, i miljön med kläder och kostym. Jag älskar musiken, det har jag hemifrån, men det andra, det som förhöjer musiken, var det som lockade!
Varför får man inte missa Kärleksmaskinen?
– Man får inte missa Kärleksmaskinens fantastiska musik, så bra libretto och så aktuellt ämne. Det är den stora frågan i hela vårt samhälle, artificiell intelligens är så närvarande för oss alla med våra mobiler och all data som vi skapar och som säljs vidare. Jag tror det är lätt att identifiera sig med rollerna men även med temat. Man behöver inte läsa på, det är ingen grekisk mytologi som man behöver förstå först. Det är som en film, som en thriller, man kan gå dit och bara titta.
Elisabeth Meyer - Sopran
Den unga svensk-schweiziska sopranen Elisabeth Meyer har innan rollen som Manda i Kärleksmaskinen gjort rollen som Mina i Victoria Borisova-Ollas opera Dracula på Kungliga Operan, en roll som hon framträdde i under urpremiären föregående år. Elisabeth tilldelades under 2018 årets Birgit Nilsson-stipendium, samt Stockholms stads kulturstipendium i kategorin Musikdramatik.
Elisabeth Meyer har tidigare framträtt som Pamina i Trollflöjten, Donna Anna i Don Giovanni och Adèle i Läderlappen på Kungliga Operan. Elisabeth har gästat Folkoperan i Stockholm med rollerna Olympia, Antonia och Giulietta i Hoffmanns äventyr och hon har sjungit Greta i Hans och Greta på GöteborgsOperan. På Drottningholms Slottsteater har hon synts i roller som Arbate i Mozarts Mitridate, Re di Ponto, som Ljussnytaren i jubileumsoperan Rokokomaskineriet av Jan Sandström, samt som Ginerva i Händels Ariodante. Elisabeth har gjort rollerna som Musetta i La Bohème och Donna Anna på Teater Hedeland i Danmark och på Malmö Opera har hon framträtt som Pamina. Elisabeth har sjungit titelrollen i J.M. Kraus opera Proserpin vid Musikfestspiele Potsdam Sanssouci och vid Vadstenaakademien har hon framträtt som Lizzy i Daniel Nelsons Pride and Prejudice.
Elisabeth Meyer studerade vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm där hon tog examen 2010. Hon fortsatte sin utbildning vid Dutch National Opera Academy i Amsterdam och vid Internationales Opernstudio vid Opernhaus Zürich. Under sin studietid har Elisabeth gestaltat hela roller på scenen bl.a. Susanna i Figaros Bröllop, Giulietta i Bellinis I Capuleti e i Montecchi, titelrollen i Massenets Manon, Adina i Kärleksdrycken, Poppea i Poppeas kröning, Choryphée i Rossinis Greven Ory, Helena i Brittens En midsommarnattsdröm, Thérèse i Poulencs Brösten på Tiresias och Créuse i Charpentiers Medea. Elisabeth Meyer har en bred konsertrepertoar och har framträtt med Bachs Jauchzet Gott, Juloratoriet, Magnificat, Matteuspassionen, Johannespassionen och H-moll mässan, Brittens Les Illuminations, Faurés Requiem, Mozarts Requiem och C-moll mässa, Brahms Ein Deutches Requiem, Haydns Die Schöpfung, Die Jahreszeiten, Kleine Orgelmesse och Missa Brevis, Händels Messias och Solomon, Mendelssohns Paulus, Hear my prayer och Salve Regina, Rheinbergers Der Stern von Betlehem, Rutters Magnificat, Schuberts och D. Scarlattis Salve Regina, Saint Saëns Juloratoriet och L-E Larssons Förklädd Gud.
Elisabeth har mottagit ett stort antal stipendier, bl.a. Swiss Student Singing Award 2008 och Special Soloist-Prize 2010. Hon har blivit tilldelad Christina Nilsson-stipendiet 2009, Martin Öhmanstipendiet 2011 och senast Richard Brodin-stipendiet från Kungliga Operan i Stockholm 2013.