Årets uppsättning Kärleksmaskinen är en historia från en framtid inte långt från vår tid, fylld med musikaliska referenser från allt från 80-talsdisco till Puccini. Regissören bakom föreställningen heter Mårten Forslund och har i över 10 år arbetat på de flesta operascener i Sverige. Vid sin sida har han scenografen Marcus Olsson som också gör kostymen i Kärleksmaskinen. Vi fick en pratstund med de några veckor innan premiären.
Berätta om Kärleksmaskinen!
Mårten:
– Det är ett stort tema som dels handlar om teknik och teknisk utveckling och hur den påverkar oss som människor, inte bara i relation till tekniken utan till varandra. Hur påverkas vi av nyhetsflöden, sociala medier, dejtingappar, sexappar och i det här fallet specifikt artificiell intelligens och kärleksmaskiner. Dels så är det ett stort ämne i tiden, och påverkar vår relation till skapade och kontrollerade människor, men också hur vi interagerar med varandra. Kan det förflytta vår moral och vår människosyn? I det här fallet så handlar det om en kvinna som
får möjlighet att skapa och köpa sin perfekta partner som inte bara är en sexrobot utan också en livskamrat. I vår föreställning har tekniken gått så långt att det går att skapa riktiga människor, som kan programmeras efter våra egna behov. Då är frågan, hur interagerar man med en sådan person, är det möjligt att skapa sin perfekta partner och vad skulle det isåfall vara?
Kostym och scenografi är i stort fokus i den här uppsättningen, hur har ni arbetat där?
Marcus:
– Vi har bestämt oss för att det utspelar sig ungefär om 20 år, så jag har försökt arbeta med tanken på hur världen ser ut då. Jag har försökt smälta ihop olika sorters tidsåldrar, det är ju ungefär 2040 men jag tror inte att det har hänt hur mycket som helst i världen. Tekniken har säkert utvecklats, det finns ju faktiskt redan sådana här robotar, det är ju inte high tech framtid om 100 år eller om 300 år utan ganska så nu. Det jag tänker på är mode och hur folk klär sig, man apar ju efter, 70-tal, 80-tal, 90-tal. Jag försöker smälta ihop olika sorters tidsåldrar så blir det utseendet på vår föreställning. Jag har också haft inspiration av lite äldre science fiction film, Blade Runner bland annat.
Mårten:
– De klassiska framtidsskildringarna går ju ofta bakåt i tiden för att hitta inspiration. När man tittar, eller läser, äldre science fiction, som utspelar sig i framtiden men som är i en framtid som är idag eller har varit så är det intressant att titta på vad som faktiskt har hänt. Hur mycket av de visioner och tankarna och fantasierna faktiskt påverkade det som har hänt i verkligheten? Så har ju tankarna gått också, vi tittat både framåt och bakåt för att hitta en stil.
Marcus:
– Sen är det ju också en kammaropera, med ett format som är väldigt litet men vi ska ändå beskriva en väldigt stor värld och massor av olika miljöer, det finns någon slags rörelse i den hela tiden, som någon sorts modernt svajpande. När man tänker på hur mycket bilder och intryck man har hela tiden, i telefonen och datorn, man kan ta in så mycket samtidigt - det är något vi har försökt få in i scenografin. Det kommer en ny bild och en ny bild precis som det är i världen just nu. De som föds idag, hur mycket teknik kommer de inte behöva hantera
samtidigt? Sen vet inte jag om den här tekniken gör att att man blir helt knäpp i huvudet tillslut, att det blir för mycket, det är också intressant att diskutera; hur långt ska vi gå med teknik överlag?
Mårten:
– Manda, huvudpersonen i operan, hon köper ju en slags testversion av en ny robot/kärleksmaskin och sen går allting väldigt fort, hon hinner inte tänka efter. Så kommer också föreställningen vara upplagd, det är ett väldigt tempo och vi förflyttar oss mellan olika miljöer och det kommer in nya människor. Det händer nya saker hela tiden så att man hinner inte riktigt landa i någonting förrän saker redan har hänt och att det då – utan att avslöja för mycket – blir det eventuellt inte riktigt som man tror eller som det var tänkt...
Marcus:
– Jag tror inte riktigt på att konstruera nånting som är perfekt, det tror jag inte man kan göra. Det finns inget som är perfekt. Man ska tänka att man ska försöka leva lite mer med det skeva.
Mårten:
– Precis, det som var perfekt var inte det man trodde att man ville ha.
Det är svårt att utvärdera den tid vi lever i just nu, det händer så mycket och det går så snabbt.
Tror ni att det finns en fara med AI?
Marcus:
– Ja, det tror jag och framförallt så vet jag att det finns en massa forskning på just den här faran att tekniken kan ta över. När man jobbar med sådant här material så tänker man ju mer på det. Tekniken börjar ju äta upp oss. Sen vet jag inte om det är farligt men det känns ju som att människan hela tiden påverkas av reklam, sälj och teknik.
Mårten:
– Jag tänker att det är svårt att utvärdera den tid vi lever i just nu, det händer så mycket och det går så snabbt. Vilka vi är i det och hur mycket vi eventuellt förändras, OM vi gör det kommer vi kanske först veta senare.
Marcus:
– Det finns ganska mycket skönlitteratur och filmer som handlar om just det att tekniken tar makten över människan, så det är ju inget nytt diskussionsämne, vi är ju inte unika med det i den här föreställningen. Men jag tror i och med den här föreställningen så kanske man kommer lite närmare sin egen värld, för det är så nära. Och temat med väldigt mänskliga robotar tänker jag kan vara väldigt intressant att prata vidare om efter man ha sett föreställningen.
Mårten:
– Precis, och det som tas upp i föreställningen är ju dels rädslan över att maskiner och datorer ska få ett eget liv och vända sig emot oss, det kommer ju föreställningen behandla också. Men frågan är ju också, är det verkligen maskinerna som är farliga, eller är det vi som är farliga? Också genom hur vi kan påverka varandra genom modern teknik.
Marcus:
– Man kan ju jämföra det med barnuppfostran. Gör barn som vi säger att de ska göra eller gör de som vi gör? Det är ju ganska stor skillnad på det.
Passar operaformen den här tematiken?
Mårten:
– Vi kan redan se att det är bra verk, det är en välskriven och spännande historia så uppenbarligen har det här temat funkat för att skriva den här operan. Sen så tror vi också att det kommer att det finns mycket i den här tematiken och hur historien är uppbyggd som är tacksam sceniskt. Vi har goda förhoppningar!