Vad roligt att just du vill vara med och fira orkestern tillsammans med oss. Här nedan hittar du repertoaren, medverkande, verkkommentarer och cv för dirigent, solister och kompositörer.
Repertoar
Jubileumssvit (2021)
(uruppförande)*
I. Jan Sandström (f. 1954–): Luleå 400 år
II. Madeleine Isaksson (f. 1956–): Tornio (Flows)
III. Anders Nilsson (f. 1954–): Piteå – ler och dansar
Beställningsverk av Norrbottens Kammarorkester
Wilhelm Stenhammar (1871–1927)
ur Idyll & Epigram op.4b (1893-95)
Texter: Johan Ludvig Runeberg (1804–1877)
I. Flickan kom ifrån sin älsklings möte (1893)
II. Flickan knyter i Johannenatten (1893)
Solist: Camilla Tilling
Wilhelm Stenhammar (1871–1927)
Sentimental romans Nr 1, A-Dur, op. 28 (1910)
Solist: Andrej Power
Richard Strauss (1864–1949)
Morgen! op 27:4 (1894)
Solister: Andrej Power och Camilla Tilling
PAUS
B Tommy Andersson (f. 1964–)
Enchanted Forest (2021)
(uruppförande)
Beställningsverk av Norrbottens Kammarorkester
Pjotr Tjajkovskij (1840–1893)
Svit nr. 4 i G-dur, ”Mozartiana”, op.61 (1887)
I. Gigue
II. Menuet
III. Preghiera
IV. Tema och variationer
Medverkande
Dirigent: Petter Sundkvist
Solister: Camilla Tilling, sopran och Andrej Power, violin
Flöjt: Sara Hammarström och Hilda Holm
Oboe: Hannes Heinemann och Erik Rodell
Klarinett: Robert Ek och Stina Bohlin
Fagott: Berthold Große och Jonathan Bauer
Horn: Kristofer Öberg, Martin Schöpfer, Johan Wahlgren och Ulrik Bylander
Trumpet: Marcus Petersson och Leif Lindvall
Slagverk: Marcus Ström och Johan Renman
Timpani: Aleksander Ulriksen
Harpa: Clara Heinemann
Violin I: Andrej Power (kons.mästare), Lucy Baker (alt. kons.mästare), Josef Cabrales-Alin, Torun Fredberg, Nino Bisori och Paula Hedvall
Violin II: Lovisa Ehrencrona, Per Drougge, Alexander Rydberg, Karl-Bertil Norlén, Roger Konradsson och Gunnar Jonsson
Viola: Oscar Edin, Malin Bratt, Fraser Keddie och Alice Nilsson
Cello: Mats Olofsson, Mattias Sandlund, Vida de Leon och Josef Alin
Kontrabas: Mattias Normell, Bo Olofsson och Anders Löfgren
Notbibliotekarie: Peter Danielsson
Orkestertekniker: Bo Niemi och Anders Thuresson
Chaufför: Ove Hedberg
Producenter: Staffan Eriksson och Peter Hauptmann
Enhetschef: Annelii Backman
Program- och planeringschef: Monica Danielson
Verkkommentarer: Göran Persson
Marknadsansvarig: Annelii Backman
Grafisk formgivning: Marie Lundgren
Vill du veta mer om konsertens dirigent, solister eller orkester?
Verkkommentarer
Jubileumssvit
I. Jan Sandström: Luleå 400 år
II. Madeleine Isaksson: Tornio (Flows)
III. Anders Nilsson: Piteå – ler och dansar
Det är inte bara Norrbottens Kammarorkester som har anledning att fira. Som en hyllning till städerna Luleå, Torneå och Piteå som fyller 400 år har tre av Sveriges mest framstående tonsättarprofiler, Jan Sandström, Madeleine Isaksson och Anders Nilsson komponerat var sin del i en tredelad Jubileumssvit.
Jan Sandström är en av Sveriges mest kända samtida kompositörer. Bland annat har han uppmärksammats för sitt samarbete med trombonisten Christian Lindberg, som gett upphov till den internationella storframgången Motorcykelkonserten (1988-89).
Efter decennier när den nutida musiken kommit allt längre från publiken valde Jan Sandström ett annat spår och komponerade både klangligt och melodiskt vacker musik, som exempelvis körstycket Det är en ros utsprungen (1990) som liksom trombonkonserten är en internationell hit.
Jan Sandström kommer från Vilhelmina men flyttade som åttaåring till Stockholm. Efter gymnasiet studerade han först vid Musikhögskolan i Piteå, och sedan på kompositionslinjen vid Musikhögskolan i Stockholm. 1982 återvände till Musikhögskolan i Piteå, först som lärare och från 1989 professor i komposition.
I en kommentar om satsen Luleå 400 år som ingår i jubileumssviten, säger Jan Sandström:
– Jag trodde inte när jag som tjugotvååring lämnade Stockholm till det mörka Norrbotten att mitt andra liv började. Här lever min fru, barn, och barnbarn idag. Ibland tänker jag att här är paradiset. Jag har försökt skriva ett stycke där man hör domkyrkans (Katedralens) klockor klinga och sprida evig värme, glädje – och också stolthet till alla som bor här.
Läs mer om Jan Sandström här!
Madeleine Isaksson bor sedan tidigt 1990-tal strax utanför Paris, men hon har också rötter i den svenska glesbygden. Hennes far växte upp i en finskspråkig liten norrbottnisk by vid gränsfloden Muonio.
Det har påverkat henne, liksom möten med tonsättare, deras olika traditioner och estetiska kännetecken. Bland de som haft avgörande betydelse finns några av den moderna musikens förgrundsgestalter, Brian Ferneyhough, Iannis Xenakis, Morton Feldman och Emmanuel Nunes. Även upplevelsen av Giacinto Scelsis musik i Darmstadt 1986 gjorde starkt intryck på henne.
Hennes sats Tornio i jubileumssviten, med undertiteln Flows, fokuserar på staden Torneå och de tre gränsälvar som flödar ut i närheten av staden: Könkämäeno-, Muonio- och naturligtvis Torneå älv.
– Jag har själv badat i Muonioälven, i den trakten där min far växte upp. I musiken kan man antagligen höra, dels den vita stämningen innan islossningen, vattnets underliggande rörelser och dess energi. Jag har också inspirerats av den timmerflottning som skedde på dessa älvar fram till på 70-talen och i slagverket kan man höra träslag, säger Madeleine Isaksson.
Läs mer om Madeleine här!
Finalsatsen Piteå – ler och dansar är skriven av Anders Nilsson, som tillbringade många av sina barndoms somrar i staden. Hans mamma är uppväxt i byn Koler i Piteå socken.
– De första impulserna var att musiken skulle fokusera på Storforsen, som med sina vattenrörelser gärna ger inspiration till musikaliska utflykter. Men stycket tog en annan utveckling än den jag hade tänkt mig. Det blev lite dansant och lite svängigt på vissa ställen, så efter en lugn inledning sätter det hela igång med ganska rytmisk och dansant musik, och då kom jag att tänka på ”Nattivalen” eller som den nu heter ”Piteå Dansar och Ler”, säger Anders Nilsson.
Han har själv minnen från festivalen där han bland annat dansade twist till tidens populära dansmusik och blev omnämnd i tidningen.
– Stycket jag har skrivit för Norrbottens Kammarorkester som firar 30 år är ganska svängigt och dansant. Det händer väldigt mycket under den korta speltid stycket varar. Men det börjar lugnt och det slutar lugnt men däremellan en virvlande dans.
Läs mer om Anders Nilsson här!
Wilhelm Stenhammar
ur Idyll & Epigram
Texter: Johan Ludvig Runeberg
I. Flickan kom ifrån sin älsklings möte
II. Flickan knyter i Johannenatten
En av Sveriges mest framstående och mångsidiga musikpersonligheter runt det förra sekelskiftet var utan tvekan Wilhelm Stenhammar. Om någon i Sverige är det han som kan mäta sig med Finlands Sibelius, Danmarks Nielsen och Norges Grieg i betydelse. I år skulle han fyllt 150 år.
Tidigt etablerade sig Stenhammar som landets främste konsertpianist och debuterade 1892, 21 år gammal, som solist i Brahms första pianokonsert. Som kammarmusiker var han ett välkänt namn och turnerade landet runt tillsammans med välrenommerade musiker som Aulinska stråkkvartetten. Dessutom var han dirigent och konstnärlig ledare för Göteborgs Orkesterförening 1907-22. Han var också öppen för nya intryck och introducerade en rad verk som med tiden kommit att bli standardverk.
Bredvid kammarmusiken anses just sångerna vara Stenhammars mest betydande kompositioner. De väckte också stor beundran redan bland samtida sångare och tonsättarkollegor. Texterna hämtade han från poeter och författare som Heinrich Heine J.P. Jacobsen och Oscar Levertin. Men särskilt mycket tyckte han om Johan Ludvig Runeberg. Av de 26 sånger han skrev på 1890-talet var hälften inspirerade av Runebergs diktning och texterna till Flickan kom ifrån sin älsklings möte och Flickan knyter i Johannenatten är båda hämtade ur Idyll och epigram.
Wilhelm Stenhammar
Sentimental romans i Nr 1
Wilhelm Stenhammar ägde en enastående förmåga att med långa melodiska linjer måla upp ett fridfulla pastorala landskap. Ett exempel på det är den första av de två sentimentala romanserna för violin och orkester opus 28, komponerad sommaren 1910 som han tillbringade på Vestanå herrgård utanför Gränna.
Särskilt bland nordiska tonsättare var violinromansen en omhuldad genre. En utgångspunkt för de flesta var Robert Schumanns Tre romanser opus 28, som av en händelse har samma opustal som Stenhammars Två sentimentala romanser, och Beethovens båda violinromanser som Stenhammar i rollen som dirigent framförde vid flera tillfällen.
I sin stora biografi om Stenhammar och hans tid reflekterar Bo Wallner om varför Stenhammar valde att kalla dem sentimentala romanser, inte bara romanser. En förklaring menar han kan vara, och hänvisar till den inflytelserika musikkritikern och radiochefen Julius Rabe (1890-1969), att ordet sentimental inte ska uppfattas som något ”överdrivet och hjärtnupet”, utan att det kan står för ”con sentimento”, alltså ”med känsla”. En annan tänkbar tolkning är att det handlar om uppriktig och romantiskt laddad musik, färgad av intrycken från de vackra omgivningarna kring Vestanå herrgård.
Richard Strauss
Morgen!
Richard Strauss är känd för sina operor, och symfoniska dikter som Don Juan och Also sprach Zarathustra med sin mäktiga inledning. På verklistan finns också en rad närmast överjordiskt vackra sånger. Och det finns skäl till det. Han hade runt 1887 mött operasångerskan Pauline de Ahna och blev dödligt förälskad. Hon besvarade hans kärlek och deras relation varade livet igenom, vilket fick påtaglig musikalisk betydelse genom sångerna han skrev för henne.
En av de mest kända och framförda är Morgen! som är den sista ur hans fyra sånger opus 27. De övriga är Ruhe meine Seele, Cäcilie och Heimliche Aufforderung. Han komponerade dem våren 1894 som en bröllopsgåva till Pauline inför deras giftermål senare samma år. Ursprungligen är den skriven för röst och piano, men tre år senare, 1897, gjorde han en version för röst och orkester för att han skulle kunna dirigera orkestrar och Pauline framträda som sångsolist. Han gjorde även en version för violin, och det är den vi hör vid den här konserten.
B Tommy Andersson
Enchanted Forest
Till Norrbottens Kammarorkesters 30-årsjubileum har tonsättaren och dirigenten B Tommy Andersson specialkomponerat ett hyllningsstycke tillägnat orkestern. Så här säger han själv om sitt stycke Enchanted Forest:
– Första gången jag arbetade med Norrbottens Kammarorkester var som dirigent på en turné i oktober 1993. Vi spelade i Piteå, Arvidsjaur, Övertorneå, Haparanda, Boden och Kalix. Resorna med turnébussen var min första upplevelse av de norrbottniska till synes oändliga skogarna.
– Jag växte upp i Borås och min barndoms erfarenhet av svensk natur var präglad av det omväxlande landskapet i Sjuhäradsbygden, med vilda förkastningar, dalgångar, högplatåer, branta backar och slättland om vartannat. Sällan samma slags landskap under mer än en kort stund när man reste. I övrigt hade jag mest varit i de södra delarna av Sverige, där det öppna landskapet dominerar. Visserligen hade jag åkt i de närbelägna, mörka småländska skogarna, men jag var ändå inte förberedd på det starka intryck som Norrbottens vidsträckta skogar gav mig vid denna turné.
– När jag blev ombedd att komponera ett stycke till Norrbottens Kammarorkesters 30-årsjubileum, blev minnet av denna upplevelse startskottet. Jag ville skriva ett poetiskt stycke, en hyllning till skogen och skönheten. Flera av mina verk har byggt på texter av Oscar Wilde, bland annat har jag gjort en opera på hans pjäs The Importance of Being Earnest (2017). Även denna gång var det en dikt av den irländske mästaren, In the Forest, som gav den avgörande inspirationen till musiken.
Out of the mid-wood's twilight
Into the meadow's dawn,
Ivory limbed and brown eyed,
Flashes my faun!
He skips through the copses singing,
And his shadow dances along,
And I know not which I should follow,
Shadow or song!
O Hunter, snare me his shadow!
O Nightingale, catch me his strain!
Else moonstruck with music and madness
I track him in vain!
– Precis som Wilde gör i sin dikt, försöker jag måla upp en drömlik sagovärld. Först hör man fjärran lockrop och lyssnaren kastas in i den vilda skogen. Plötsligt och oväntat ändras atmosfären till en sommarskymnings mättade skogsstillhet, fylld av fågelsång, där man kan tycka sig se ett vackert naturväsen passera genom en glänta i skogen. Var det en dröm eller verklighet? Efter ytterligare en vild färd genom skogen, slutar verket euforiskt, kanske i lättnad över att ha lyckats ta sig ur den lockande men också skrämmande skogen.
Läs mer om B Tommy här!
Pjotr Tjajkovskij
Svit nr. 4, ”Mozartiana”
I. Gigue
II. Menuet
III. Preghiera
IV. Thème et variations
Pjotr Tjajkovskij bar livet igenom på ett inre mörker, en ständigt närvarande oro och osäkerhet som återspeglas i flera av hans verk. Kanske var det just därför som han också älskade Mozarts lätta och ofta ljust färgade musik. ”Mozart har öppnat den musikaliska skönhetens vida horisonter för mig. Dessa intryck från ungdomen är outplånliga. Jag blir yngre och friskare då jag hör hans musik och min kärlek till Mozart är så överväldigande att jag får tårar i ögonen bara av att tala om honom.”
Han hade burit på tanken att skriva en Mozart-svit i några år, men det var först när hundraårsjubileet av Mozarts opera Don Giovanni – ”den underbaraste opera som finns” – närmade sig som han slutförde projektet. Han tyckte dessutom att det fanns så mycket musik av Mozart som spelades alldeles för sällan och passade på att välja några mindre kända stycken som utgångspunkt för sin Mozartiana.
Första satsen Gigue är arrangerad efter Gigue för piano K. 574, ett kontrapunktiskt litet mästerverk som kan vara en hyllning till J S Bach. Stycket är skrivet i Leipzig där Bach under många år var verksam.
Andra satsen, en menuett, är komponerad efter Menuet för piano K. 355 som möjligen är en sats i en aldrig fullbordad pianosonat.
Pregheira är utformad efter Franz Lizts pianoversion av Mozarts motett Ave verum corpus för kör och stråkar.
Sista satsen, Tema med variationer, bygger på Mozarts pianovariationer över dryckesvisan Unser dummer Pöbel meint K. 455.