I vårt uppdrag ingår att stötta folkmusiken och frilansmusiker. Det gör vi i år med bland annat en hejdundrande bygdegårdsturné med JP Nyströms. Berättande spelglädje som hållit i 40 år. Kom och fira i din bygdegård!
JP Nyströms berättar med egna ord om sitt kommande jubileum:
"Var ska man börja? Kanske i Vancouver 1983. Gigantisk festival. Vi har just avslutat vårt gig och packar lådorna när det kommer fram en liten glad ung man och berättar att han också kommer från Norrbotten. Lite slitna är vi; vi är inne på en sju veckor lång turné som innefattar femtioen spelningar och trettiosex inrikesflygningar. ”Kul! Grattis, säger vi” Han fortsätter ”Jag spelar också, fast gitarr” ”Finemang”, säger vi trött, och tänker: En gitarrknäppare bland många. Vi skiljs.
Den unge mannen från Piteå var Bo Kasper Sundström. Nuförtiden känner vi varandra, men det tog trettio år innan vi träffades igen.
Det är svårt att berätta om något som tagit så stor del av ens liv och som vi upplevt vara det mest betydelsefulla vi gjort, men tiden går och rimligtvis måste även JP Nyströms ta slut någon gång? Allt oftare kommer de tankarna över oss när det är spelning och har allt svårare med att hinna fram innan välkomstapplåden tar slut och allt svårare att räta på oss efter den sista bocken vid applådtacket
Men än lever vi!
Och vi är samma gubbar/pojkar som började repa i en av de gamla kåkarna i Malmberget – samhället som försvann på grund av gruvan. Målet var att skapa ett folkmusikband som spelade traditionell musik från Norrbotten med tramporgel och fioler som grund i traditionell norrbottnisk sättning. Repertoaren fick vi från inspelningar av traditionsbärare runt om i Norrbotten. Människor vi mött och lyssnat på och spelat in och dokumenterat.
Det gick bra.
Vi har spelat tusentals konserter över hela världen sedan dess, men första giget var på biblioteket i Malmberget. Den första sommaren körde vi i vår folkabuss tre vändor ned till Dalarna och Hälsingland. Jobs-Lasse hjälpte oss med den allra första spelningen utanför Norrbotten på Musik vid Siljan. Gaget var 600 kr inklusive resa-men vi for.
Nu är vi inne på vår femte orkesterbuss och har kört sammanlagt arton varv runt jorden till olika spelningar runt om i Europa. I Kramfors gjorde vi misstaget att gå upp på scenen och säga: ”Så roligt att vara i Kramfors – Här har vi aldrig spelat förut” Då hördes en röst i publiken ”Johoodå nittonhundra åttioåtta var ni här förra gången!
Vi har spelat i massor av TV- och radioprogram, i mängder av konserthus och hundratals bygdegårdar. Stockholms slott, Stockholms konserthus, Stockholms Kulturhus, Riksdagshuset, Cirkus, Dramaten, Dansens Hus, Berns Salonger etc.
Tillsammans med Cullbergbaletten turnerade vi stötvis över Europa i tio år tack vare Mats Eks balett ”På Norrbotten” I samarbete med Norrbottens kammarorkester och dirigenterna Petter Sundkvist och Hans Ek gjorde vi turnén och skivan ”Norrbotten Rhapsody”, som gick oförmärkt förbi i Sverige men uppmärksammades i USA.
Vi har spelat för tusentals människor i Edmonton och för en person på Gundas Kafé i nordnorska Båtsfjord.
Nu fyller vi fyrtio år tillsammans och man med fog fråga sig vad vi kommit fram till? Och framförallt: Vad är det som gör att folk fortfarande kommer till våra spelningar? Det var länge sedan länsmusikorganisationer och Kulturråd försvann i horisonten, men publiken? Varför kommer de fortfarande?
Vi tror att vi vet, men det vore fel att berätta det här. Du är välkommen dit för att få en vink om vad vi menar. Nu börjas det!"