I mars 2018 presenterade regeringen en nationell strategi för kulturskolan. Regeringens strategi lovade nationella insatser som skulle bidra till tillgänglighet och jämlikhet, ett brett och angeläget utbud, hög kvalité och god kompetensförsörjning. För många av oss inom kulturskolan var det en glädjens dag – äntligen sjösattes en politisk vilja för vår fantastiska verksamhet som så klart borde vara tillgänglig för varenda unge i landet. Efter detta har dessvärre den nationella utvecklingskurvan av kulturskolan pekat rakt ned. Skolinspektionens olycksaliga vite i Gislaved skapade ett gigantiskt problem som redan fått ödesdigra konsekvenser för barn och unga i flera av kommunerna i vårt upptagningsområde. ”Problemet” som skolinspektionen pekat ut som vitesunderlag är ett icke-problem skapad av byråkratiska kullerbyttor. I mer än 40 år har uppskattningsvis över 100 000 barn haft möjlighet till instrumentundervisning under skoldagen. Kulturskolan och den lagstadgade skolan har samexisterat, stärkt och dragit stora fördelar av varandra i decennier i över 150 kommuner i Sverige varav de flesta i landsbygd och glesbygd. Ni vet de där kommunerna där geografin får ditresande att hänfört dra efter andan och kollektivtrafiken är lika sällsynt som albinoälgar.
I Gislaved riskerade ett barn underkänt i ett ämne och orsaken som uppgavs var att eleven fått instrumentundervisning på ämneslektioner. Vitet på 500 000 kronor gjorde att Gislaveds kulturskola och grundskola bröt sin mångåriga överenskommelse om möjlighet till instrumentundervisning under skoldagen. Under höstterminen 2019 följde flera kommuner efter. Kulturskolorna fick inte längre erbjuda instrumentundervisning under skoldagen – något som tidigare skett på raster, håltimmar och med rullande schema. Följden har blivit att barn och unga i flera kommuner under innevarande läsår inte spelat något instrument alls på grund av dåliga kommunikationer, socioekonomiska förutsättningar som omöjliggör aktiviteter på kvällstid eller det faktum att instrumentlärarna från grannkommunen inte kan köra 10 mil på dåliga vägar in i fjällvärlden på kvällstid.
Att detta kan ske när regeringen ett år tidigare lanserat en sprillans ny strategi där målet är att främja en mer tillgänglig och jämlik kulturskola i så väl utbud som undervisning, är en gordisk knut av sällan skådat slag. Faktum är att i dag går Skolinspektionens uppdrag stick i stäv mot regeringens nationella strategi för kulturskolan. Den ena måste stryka på foten på bekostnad av den andra.
Ovanstående faktum måste, enligt vår uppfattning, regeringen ta på största allvar och agera på. Att ändra på skollagen är ett omständligt arbete, men däremot skulle regeringen i sitt regleringsbrev till Skolinspektionen kunna förändra förutsättningarna för hur skolinspektionen ska arbeta, tolka och möjliggöra samverkan mellan skola och kulturskola.
Uppfinningsrikedomen i många kommuner har varit stor genom årtiondena för att skapa den bästa tänkbara grogrunden för morgondagens medborgare och medmänniskor; att skapa grogrund för barn och unga att uppfylla sin yttersta potential. Detta har gjorts av skola och kulturskola ihop. Att lära, skapa, spela och vara kreativ stärker oss och får oss att växa och skapar förutsättningar för ett bättre lärande. Forskningen är tydlig; att spela ett instrument verkar gynnsamt för övrig inlärning. Det finns ingen motsättning som Gislavedsdramat verkar implicera utan det ena förutsätter det andra.
Vi vill att våra barn och unga ska få välja både ock! Gör detta möjligt!
Kulturskoleledare i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Dalarna och Gävleborgs län