Ale Möller

Musik är en kraft som finns överallt, i alla människor i hela världen. Multimusikern Ale Möller är den som kanske mest och bäst av alla visar att musiken är gränslös och att det är fullt möjligt att låta sig omfamnas av klanger från olika kulturer. Efter tre tidigare succéer möts nu återigen Ale Möller och Norrbottens Kammarorkester. 

Ale Möller har rest med sin musik i många länder, på tvärs över musikaliska genrer. Allt började med en trumpet och ett ungdomsförhållande till jazzen, fortsatte i en het kärleksaffär med den grekiska musiken och sedan en djup vuxenrelation med den svenska folkmusiken och Dalarnas låtspelstradition. Ale Möller spelar allt från mandola, dragspel och flöjter till skalmeja och kohorn. Men framför allt är han en musikant som arbetar sig in till själva källkoderna i den traditionsmusik han stöter på, oavsett var i världen den har sitt ursprung.

Under sin nu över femtioåriga musikresa, alltid på jakt efter nya korsbefruktningar mellan kulturer och traditioner, har han mött mängder av olika musiker och samtidigt skapat sig en egen omisskännlig stil med ständigt överraskande inslag. Idag är Ale Möller en musikalisk ikon, inte bara i Sverige, utan också i många andra länder.

Liksom senast det begav sig tillsammans med Norrbottens Kammarorkester har Ale med sig sin trio, som i denna sättning består av multiinstrumentalisten Olle Linder och den unga hyllade och pianisten Johan Graden, omtalad för sin genrebredd. Dessutom följer den karismatiska sångerskan Berrin Sahin med på turnén, som Ale Möller samarbetat en hel del med under de senaste åren. 

– Att få spela med Berin är fantastiskt! Det är sådan otrolig kraft i hennes sång och musik. Allt hon gör kommer rakt ur hjärtat, och det är då det berör, säger Ale Möller. 

Och det personliga mötet är helt centralt för Ale. Att han nu för fjärde gången tillsammans med sin trio möter Norrbottens Kammarorkester är alldeles underbart, säger han.

– Ja, det är fantastiskt för en skåning som mig! Jag längtar efter att få återse landskapet, orkestern som jag lärt känna på djupet, och naturligtvis den fina publiken.