Sven-David Sandström brukar beskrivas som den moderna kyrkomusikens mästare. Och få tonsättare har som han präglat det samtida svenska musiklivet. I denna kyrkoopera har vi äran att presentera helt nyskriven musik av densamme.
Vi når Sven-David Sandström i Indiana, USA, mellan två lektioner där han undervisar vid ett universitet.
Snart är det världspremiär av din musik, berätta, hur har tankegångarna gått från start till mål?
– Jag sitter här och väntar på mina elever, det går i ett mitt undervisande. Ja, men jag blev så inspirerad av Leif Janzons libretto att jag genast ville ta mig an det. Och för mig som skulle komponera musiken gällde det att hitta meningen i och att överträffa meningen i texten. Leif och jag har jobbat ihop förut så jag vet hur han tänker och jag hade förstås en hint om att det var bibliska tankar, och tankar om kvinnan, med i bilden. När jag fick librettot slogs jag av texten som är vacker och handlar om kärlek och värme och en önskan om något positivt. Det behöver vi verkligen i dag som världen ser ut.
Dirigent David Björkman har beskrivit musiken till Under en kvinnas hjärta som ”en skönhetsupplevelse” men att den också har lite mer ”otäcka” inslag.
– Oj, har han, jag får tacka för att han tycker om det jag komponerat. Men jag förstår också vad han menar med det ”otäcka” för den är ironisk ibland, med dramatiska mellanspel och förstås lyriska preludium.
Det kommer att vara en kör som sjunger – har det påverkat ditt sätt att komponera att det är en kör som ska sjunga?
– Ja, man måste ju tänka till och här är det dessutom bara kvinnor som sjunger så då ligger musiken högt och det blir få bastoner. Det blir en speciell klang och även självklara begränsningar för sångarna och instrumenten.
Det är fint att Norrbotten NEO, som ju är en väldigt känd musikgrupp, ska spela något av mig, tror inte att de gjort det tidigare. Det är verkligen jätteroligt.
Vad betyder kyrkorummet för dig?
– Jag har jobbat mycket i kyrkor och med kyrkomusik. Jag har inte tänkt på det förut så mycket men jag är ju uppväxt i ett kyrkorum nästan så jag känner speciella saker kring det (Sven-David är uppvuxen i Borensberg där pappan var församlingsledare inom dåvarande Örebromissionen och mamman organist) men rent musikaliskt så ger kyrkoakustiken och hela den miljön en kontemplation och fin lyssningssituation överlägsen många andra. Det är en akustik som kan fascinera med långa ibland hemliga och mystiska efterklanger. Det intresserar mig mycket. Större sakrala verk kan inte göras i kyrkan för att det är en för stor besättning men kammarmusik är perfekt i kyrkorna! Även om just slagverket kan stöta på lite problem …
”Under en kvinnas hjärta” handlar om de olika skedena i livet, från det att man är barn till att bli gammal, att åldras. Vad säger du; är det förfall eller förädling att åldras, som regissör Mira Bartov uttryckt frågan?
– Ja det är frågan! Det beror vad man gör det till. Vissa människor blir sjuka – jag håller mig frisk än så länge och det är härligt. Jag är ju fyllda 75 år och känner mig totalt kreativ och meningsfull. I den här åldern finns inga regler, man får själv känna sig för. Jag vill leva länge och fortsätta vara kreativ och jag jobbar i USA därför här kan jag jobba tills jag dör - så är det inte i Sverige. Att ha en sysselsättning som lärare och delge mina kunskaper till andra fortfarande betyder mycket. Det vore roligt att göra det i Sverige.
Rent musikaliskt, vad händer framöver under hösten?
– Det händer en hel del faktiskt. Den första oktober framfördes Symfoni nr 4 ur Luthersymfonin i Storkyrkan och Matteus kyrka i Stockholm. Den har jag skrivit för orkester och baryton solo och den bygger på fyra Lutherkoraler.
Vidare skriver jag en trombonkonsert till Sveriges Radio och så funderar jag och Niklas Rådström över en större opera som bygger på Niklas roman Boken.
Jag komponerar också en stor symfoni till Norrköping som bygger på olika ljud. Men så länge hoppas jag att publiken får behållning av min musik i Under en kvinnas hjärta!