Norrbottens Kammarorkester

Alva Holm

Dirigent: Petter Sundkvist
Solist: Alva Holm, violin

PROGRAM

Pēteris Vasks: Lonely Angel
Joseph Haydn: Symfoni nr 104 ”London”
Ludwig van Beethoven: Symfoni nr 1
Pablo Sarasate: Carmen Fantasy, op.25

Solistpriset är Sveriges främsta tävling i klassisk musik och arrangeras av Kungl. Musikaliska Akademien. Vinnare 2022 är den unga violinisten Alva Holm med motiveringen ”musikalisk övertygelse, teknisk briljans och total närvaro fångar publiken från första ton. Genom en helgjuten tolkning dras vi in i en musikalisk andning som får oss att glömma tid och rum.”

Ett virtuost fyrverkeri med 2022 års Solistprisvinnare

Missa inte möjligheten att få uppleva Alva Holm tillsammans med Norrbottens Kammarorkester under ledning av Petter Sundkvist i Pablo Sarasates Carmen Fantasy inspirerad av Georges Bizets kända opera. Ett virtuost fyrverkeri som ställer enorma krav på solisten. Här studsar stråken verkligen över strängarna, och det vimlar av dubbelgrepp och ackord, hisnande snabba löpningar och himmelskt klingande flageoletter. När Alva Holm spelar förbluffas man över den mognad och auktoritet den unga violinisten utstrålar. Hennes violinklang är varm och uttrycksfull och hennes starka musikaliska personlighet fångar lyssnarens uppmärksamhet från det ögonblick då hon sätter an stråken mot strängen.

Konserten inleds med lettiske Pēteris Vasks Lonely Angel för violin och stråkar. Eftertänksam, närmast överjordiskt vacker musik där den meditativa soloviolinen skimrar i det höga registret och speglas mot basarnas mjuka melodilinjer. Musik med tidlös skönhet av Lettlands ledande kompositör.

Vi hör också Joseph Haydns allra sista symfoni, nr 104, som också kallas Londonsymfonin. Fulländad och i alla bemärkelser klassisk musik komponerad på uppdrag av en violinist och impressario med egen orkester i London. Haydn hade befriat sig från Esterhazys hov och var nu en fri konstnär. Precis som Beethoven. Hans första symfoni är både laddad och dramatisk, vacker och känslosam. Och det är som om Haydns och Beethovens symfonier hänger ihop, för båda inleds med ett kraftfullt långsamt avsnitt innan tempot skruvas upp och lockar lyssnaren i första satsens sorglösa dramatik.